Teorier om lärstilar
Har vi olika inlärningsstilar? Utgångspunkten för teorier om lärstilar är uppfattningen att alla individer har sitt eget sätt att lära och att inget sätt är bättre än det andra.
Man bör därför inte undervisa alla individer på samma sätt.
Alla kan komma till sin rätt och nå goda resultat om man utgår från den enskilda individens preferenser.
Kolb menar att lärandets komplexa struktur ger utrymme för individuella, unika lärstilar. Utifrån våra samlade erfarenheter programmerar vi oss för att tillägna oss kunskap på olika sätt. Denna självprogrammering baserad på erfarenhet, bestämmer i vilken utsträckning vi betonar de fyra olika delmomenten, 1: konkreta erfarenheter genom direkta upplevelser; 2: reflektion och observation; 3: abstrakt teori- och begreppsbildning; 4: aktivt experimenterande.
Kolbs modell över inlärningsstilar
Modellen grundar sig på de två tidigare beskrivna dimensionerna: hur vi varseblir (konkret eller abstrakt) och hur vi behandlar information (reflekterande eller aktivt).
Genom att kombinera dessa två dimensioner framstår fyra inlärningsstilar. Varje inlärningsstil kan sägas representera en kardinalfråga som personer med respektive inlärningsstil vill besvara. Divergerare eller idégivare frågar ”varför?”, assimilerare eller förklarare frågar ”vad?”, konvergerare eller sammanställare frågar ”hur?” och ackommoderare eller prövare frågar ”om?”
Personer som tar åt sig kunskap aktivt trivs där det händer mycket och vill gärna vara i strålkastarskenet. De som tar åt sig kunskap reflekterande uppskattar forum där man tillåts att observera och reflektera utanför händelsernas centrum. Den som sedan vill få tänka innan den handlar och utföra väl genomtänkta analyser, ifrågasätta och uppskattar en strukturerad situation med klara mål har ett abstrakt sätt att bearbeta kunskap. Personer som i stället vill ha ett samband mellan ämnesinnehållet och en konkret problemställning, vill se tekniker och metoder med praktiska användningsområden och vill öva under instruktion och feedback har ett konkret sätt att bearbeta kunskap.
Dunn & Dunns lärstilsteori
Kenneth och Rita Dunn har forskat kring lärstilar och individuellt lärande och kommit fram till att information som skall läras in behandlas på i huvudsak två olika sätt: analytiskt eller holistiskt (eller globalt). Analytiska elever har en dominerande vänstra hjärnhalva. Globala, eller holistiska, elever har en dominerande högra hjärnhalva.
Den analytiske eleven använder den del av hjärnan som svarar för det analytiska tänkandet. Detta är den del av hjärnan som svarar för språk, läsning, hörsel, detaljer och fakta. Dessa elever följer gärna ett stegvis resonemang av efterhand förklarade detaljer som så småningom mynnar ut i en helhetsbild. Analytiska elever föredrar ofta en tyst, ljus, och formell omgivning. Medan de koncentrerar sig gör de sällan något annat som att äta, dricka, tugga eller bita på föremål. Ofta har de ett stort behov av att slutföra de uppgifter de håller på med.
Den globale eleven tråkas ut av analytiska resonemang och vill först bilda sig en översiktsbild för att se vad det är som skall läras in och varför. Först därefter tar han eller hon itu med detaljerna. Globala elever mår bra av distraktion. Bakgrundsmusik, dämpat ljus och informell sittplats verkar stimulerande. De tar ofta paus och jobbar med flera uppgifter åt gången, vilka de växlar mellan. De föredrar att lära in saker tillsammans med andra elever och strukturerar hellre uppgiften på sitt eget sätt än följer andras anvisningar.
Eleverna kan sedan ytterligare delas in i de fyra undergrupperna:
Visuella inlärare: Visuella människor lär sig bäst genom iakttagelser. Textvisuella personer kommer bäst ihåg det som de läst, medan bildvisuella personer föredrar bilder i form av kartor, diagram, filmer och dylikt. Att ha en inre visuell förmåga betyder att man kan göra sig egna inre bilder av det man vill minnas. De lär sig snabbt och passar bra in i skolans traditionella undervisning.
Auditiva inlärare: Auditiva personer lär sig bäst genom att lyssna och prata. De minns vad andra sagt till dem och pratar gärna, både själva och i grupp. Auditiva människor har ofta "lätt för sig" i skolan eftersom de kan ta till sig muntlig information och svara på lärarnas frågor. De passar därmed ganska bra in i den traditionella undervisningen.
Kinestetiska inlärare: Kinestetiska personer har oftast lättare för att tänka klart när de är fysiskt aktiva och behöver därför ett stort behov av rörelse. Många är också starkt känslomässiga i sitt sätt att ta till sig information och kan ibland fatta beslut som inte grundar sig på rationella tankar. Dessa lär sig bäst genom att delta i aktiviteter, känna, röra sig och experimentera och anses passa dåligt in i traditionell undervisning.
Taktila inlärare: Taktila personer lär sig bäst genom att använda känseln och har därför lättast för att lära sig när de får arbeta praktiskt med händerna. Den som är taktilt lagd försöker rita, klottra, anteckna och pilla på materialet så mycket som möjligt medan den lyssnar. Att t ex använda dator är ett utmärkt sätt att lära sig på.
Ett vanligt misstag vi gör är att förutsätta att bästa metoden att lära sig är den vi själva föredrar. Man blir alltså känslomässigt positiv till den metod man själv föredrar och ser den som den ultimata pedagogiken. Är du medveten om detta blir det också lättare att skapa undervisning som passar alla. Helst borde vi kunna individanpassa all utbildning, men det är ofta svårt av praktiska skäl.
Kritik mot lärstilsteorier
Idéerna om lärstilar har kritiserats av många. Vad du än anser kan de ändå vara bra att känna till både dem och kritiken emot dem. I klippet nedan förklarar professor Daniel Willingham kritiken på ett bra sätt, när han förklarar varför han, som kognitionsforskare anser att teorierna om lärstilar är en myt. Samtidigt poängterar han att lärare bör använda sig av ett varierat sätt att förklara och beskriva det de undervisar om. Även om alla människor använder både syn, känsel, ljud och lukt för att skapa kopplingar i hjärnan så att de lättare minnas något de just lärt sig, så har en del av oss ett mer utvecklat synminne och andra minns ljud, lukt eller känslan av något de upplevt bättre.
Även Mattias Ribbing – författare, föreläsare och trefaldig svensk minnesmästare – anser att lärstilsteorin är en bluff. Vad anser du själv?
Reflektera över
På vilket sätt kan olika lärstilsteorier kopplas till användningen av IT-verktyg och digitala resurser och det sätt utbildning struktureras och genomförs i ett nätverkssamhälle?
Referenser och bra www-resurser
Läroverktyg - om lärande och forskning i digitala miljöer. KK-stiftelsens skriftserie Nr 18.
https://learning-theories.com/ - En kunskapsdatabas på engelska med teorier och biografier.
Dunn, R., Thies, A.P. & Honingsfeld, A. (2001) : Synthesis of the Dunn & Dunn Learning Styles Model Reseach: Analysis from a Neuropsychological Perspective. School of Education and Human Service. St. John´s University. NY.
Kolb, D. A., 1984, The process of experiential learning, Chapter 2. In D. Kolb, The experiential learning: Experience as the source of learning and development. NJ: Prentice-Hall. (PDF, 464kb)
Läs mer om professor David A Kolb på: https://weatherhead.case.edu/executive-education/instructors/david-kolb
➤ Upp