Kognitiv teori

Den kognitiva teorin beaktar rationellt och logiskt tänkande och hur vi kan få detta att utvecklas.

Det kognitiva eller konstruktivistiska perspektivet på lärandet har stått i centrum sedan 1970-talet och influerat det svenska läroplanstänkandet. Teorin utgår från Piaget, Bruner och andra gestaltpsykologers syn på lärande.

Gestaltpsykologerna erbjöd ett alternativ till den behavioristiska synen på lärande (Darwin, Skinner, Pavlov m fl). I motsats till behavioristernas uppdelning av beteende anlade de ett helhetsperspektiv på lärande.

Kognitiva teorier handlar till stor del om hur vi bygger upp de mentala strukturer eller kognitiva kartor som gör det möjligt att se och förstå mönster som är grundläggande inte minst för språkutvecklingen. I synnerhet förknippas Jean Piaget och Jerome Bruner med denna inriktning, men den kognitiva forskningen är omfattande.

I Hjärnfondens filmserie Livet sitter i hjärnan berättar några av Sveriges främsta forskare och läkare om hjärnans svindlande kapacitet, dess sjukdomar och mysterier. Filmen innehåller unika bilder tagna av den världsberömda fotografen Lennart Nilsson.

Jean Piaget

Jean Piaget utarbetade under 1960-talet en teori där utgångspunkten var att barn går igenom olika utvecklingsstadier innan de är kapabla att tänka rationellt och moget. Piaget såg kunskap som en process, en ständigt pågående utveckling. Han menade att varje stadium sätter sina gränser för vad barn kan lära sig. Barnet klättrar således uppför en kunskapstrappa, först utveckling, sedan inlärning. Piaget menade att barn lär sig att uppfatta saker och ting allt riktigare som en följd av en inlärningsprocess.

Piaget började sin bana som biolog, men kom efter sin disputation 1918, att ägna sig mer åt utvecklingspsykologin. Han prövade intelligenstest för barn i olika åldrar. Till skillnad från sina kollegor som enbart registrerade om barnen svarade korrekt, så ställde Piaget öppna frågor för att få en djupare inblick i barnens tankevärld. Han tyckte sig då se mönster över hur barnen tänkte beroende på deras ålder. Enligt Piaget beror det på de biologiska förändringar som hjärnan genomgår under tillväxten. Intelligensutveckling är beroende av rätt sorts övning i rätt ålder.

Här är en illustration som förklarar Piaget 4 kognitiva utecklingsstadier (på engelska).

Jämvikt är ett annat nyckelbegrepp i Piagets teori. Alla system i naturen har ett jämviktsläge som ständigt rubbas, men också ständigt återställs genom olika självjusterande mekanismer.

Piaget betonar vikten av att barn får vara aktiva och experimentera med tingen. Människan är i högsta grad ett "öppet system". Beroende på vilka uppgifter som vi ställs inför formas tankemönstren olika hos olika individer. Detta var en pedagogik som förebådade 1990-talets och 2000-talets självstyrda, uppgiftsbaserade lärande som kräver att eleverna är delaktiga i planeringen av sitt lärande.

Jerome Bruner

Jerome Bruner delade Piagets uppfattning om kunskap som en process. Bruner menade att ny kunskap inte bara samlas utan måste även bearbetas av individen för att kunna läggas till tidigare kunskap.

Jämfört med Piaget så tolkade Bruner världen utifrån tre olika faser. Han menade att en vuxen människa för att fungera kognitivt använder sig av alla tre faserna.

1. Den inaktiva handlingsbaserade fasen - omvärlden uppfattas och hanteras genom handlingar.
2. Den ikoniska bildbaserade - att utöver handling även kunna förstå omvärlden med hjälp av bilder.
3. Den symboliska - att utöver handling och bilder, även kunna förstå omvärlden med hjälp av språket.

En av Jerome Bruners mest centrala idéer är att människan har en grundläggande vilja att lära sig. Till grund för denna vilja menar Bruner finns det tre inre motiv:

• Ömsesidighet - Viljan att sträva mot ett mål tillsammans med andra.
• Nyfikenhet - Viljan att veta och lära nytt.
• Kompetens - Viljan att visa både andra och sig själv att man kan något.

En annan central idé hos Bruner är att det är viktigt att lära ut hur saker hänger ihop och inte bara fakta och tekniker. Det måste finnas en "röd tråd". Att eleven förstår strukturen innebär att mycket annat kan relateras till den på ett meningsfullt sätt. Om den tidiga inlärningen ska göra den senare inlärningen lättare, så måste helhetsbilden med relationen mellan det man stött på tidigare och det nya materialet göras så tydlig som möjligt.

Bruner talar vidare om en process som han kallar "generativt lärande" eller "upptäckande" och som enligt honom ger förutsättningar för en fortsatt utveckling. Själva inlärningsprocessen menar Bruner, karakteriseras av tre
aspekter:

• Information - när man möter och konfronteras med det redan tidigare inlärda.
• Transformation - den process där kunskapen manipuleras så att den passar nya syften.
• Evaluering - den process då vi kontrollerar att vi gjort rätt.

Att få barn att genomgå dessa avancerade processer enbart med yttre belöningar anser Bruner vara omöjligt. Inlärningens verkan försvinner lika snabbt som belöningen. Barnens eget intresse måste därför vara den centrala drivkraften i allt lärande.

Enligt Bruner kan även ett litet barn lära sig komplicerat material, förutsatt att instruktionen är upplagd på ett pedagogiskt och anpassat sätt. Viktigt är att man har en spiralprincip i läroplanen - vilket betyder att man gång på gång måste återbesöka de grundläggande begreppen. Repetition ger mindre luckor mellan de gamla och de nya kunskaperna. Bruner ansåg att skolan slösar bort tid genom att skjuta upp undervisning av områden som ger viktig kunskap om hur saker och ting hänger ihop, bara för att de bedöms som "för svåra."

Intuition - det vill säga tekniken att komma fram till en slutsats utan att gå genom de analytiska stegen - är enligt Bruner ett underskattat men viktigt sätt att tänka produktivt. Han ger därför flera exempel på hur lärare kan skapa förutsättningar för att få intuitionen kan blomstra i sina böcker.

Hör Jerome Bruner själv berätta i en video från Squeakers

Ference Marton och den fenomenografiska teorin

Ference Marton, professor emeritus vid Göteborgs universitet, utvecklade på 1970-talet något som kom att kallas den fenomenografiska teorin om lärande. Inom fenomenografin vill man försöka fånga vilka olika sätt det finns att uppfatta ett fenomen, utan att göra anspråk på att ha hittat alla tänkbara varianter. Fenomenografin har förändrat synen på elevers tänkande.

Fenomenografi baseras på teorier om kognitivt tänkande. Utgångspunkten är att objektets mening skapas genom människans tolkningar. Fenomenet bildar ett mönster mot en bakgrund och vi urskiljer delar och hur dessa är organiserade utifrån vår förförståelse. Vad som är en helhet i ett fall kan vara en del i ett annat.

I fenomenografi arbetar man med uppfattningar av något, inte uppfattningar om något. Uppfattningar av något handlar om en djupare förståelse av ett område, medan uppfattningar om något beskriver en ytlig kunskap om ämnet. Marton och hans forskargrupp introducerade begreppen ytinlärning och djupinlärning, uttryck som tydligt beskriver studentens olika sätt att ta itu med sina skoluppgifter. Marton menade att lärandet bygger på jämförelser med en tidigare förståelse av ett ämne eller fenomen. Med ökad kunskap förändrar individen sin uppfattning.

Ference Marton införde begreppet kunskapsbildning, alltså bildandet av ny kunskap. Han skiljer då på två saker: individuell kunskapsbildning, när en enskild individ lär sig något och kollektiv kunskap ett slags gemensamt utforskande för världen. I boken "Inlärning och omvärldsuppfattning" (1977) skriver Marton att när någon lär sig något nytt, så att man verkligen förstår det, så sker det en förändring av individens omvärldsuppfattning. Denna förändring kan inte utan vidare göras ogjord. Och den förändringen utgör sedan basen för fortsatt inlärning och förståelse. Det här innebär både att kunskapen kan operationaliseras och att inlärning i verkligheten kan stimulera lärandet på ett väsentligt sätt.

Marton såg till att didaktiken infördes i svensk lärarutbildning på 70-talet. Med sin forskning pekade han på att metoder och förhållningssätt är långt viktigare, än att fokusera på rätt och fel eller faktakunskaper. Bland annat hänvisade han till den asiatiska lärandekulturens förmåga att fokusera på problemlösning först, innan man väljer metod för att uppnå förståelse av området. I vår kultur väljer vi först metod och därefter ägnar vi oss åt problemlösning, vilket gör att vi ofta begränsar oss redan vid valet av metod. Tänk om du ska göra ett reportage om en intressant folkgrupp i ett nordiskt land och du direkt bestämmer dig för att resa dit med bil. Inte för att bil skulle vara det bästa sättet att färdas på, utan för att du väljer metod innan du har målet klart för dig. Då kommer du troligtvis aldrig att välja att skriva om inuiternas liv på Grönland.

Reflektera över

På vilket sätt kan konstruktivismens kognitiva syn på lärande och utveckling kopplas till olika typer av IT-verktyg och digitala resurser?

Referenser och bra www-resurser

https://learning-theories.com/ - En kunskapsdatabas på engelska med teorier och biografier.

Aronsson, K. (2005) Magikern i barnkammaren - stadier i Piagets utveckling - Artikel i Vetenskapsrådets tidskrift Tvärsnitt.

Bruner, J.S. (2002) Kulturens väv. Göteborg: Daidalos.

Bruner, J.S. (1967). On knowing: Essays for the left hand. Cambridge, Mass: Harvard University Press.

Marton & Svensson, Att studera omvärldsuppfattning. Två bidrag till metodologin. Rapport från Pedagogiska institutionen, Göteborgs universitet Nr 158 (1978).

The Piaget Archives - Information om Jean Piaget, hans liv och hans verk.